God eftermiddag på er!
Först och främst vill jag lägga en tanka åt min älskade ögonsten Nelly Trotting som idag för 21 månader sedan fick somna in hemma på gården, fick ge henne min sista kärlek, min sista puss på mulen och massa mys innan de va hennes tur att springa till dem gröna ängarna. Känns som om de va igår för saknade lägger sig inte. Går inte en dag utan att tanken är hos henne. Kärleken till henne var helt oslagbar och är fortfarande. En häst som kostade mig 1000kr som inköp resulterade i 9 långa och härliga år tillsammans med henne.
Visst sen har jag nog lagt ner 17-18.000kr med avlivning osv.
Ja hon betydde mycket så pengarna känns inte bortkastade.
+ en tatuering på henne för 2000kr.
+ ett armband för 300kr av hennes tagel.
+ två förstöringar på henne å mig.
Osv osv.
Men men hon var och är värd allt här i livet.
<3
Idag vaknade jag till ett mess av syster som ville komma och hälsa på. Så vi halv tio tiden mötte jag upp henne och systersonen vid Ica, köpte lite frukost och sedan gick vi hem till mig.
Efter kaffet gick vi ner på stan och besökte lite affärer innan deras buss gick hemåt till Rottne igen och jag vandrades hemåt :-)
På vägen hem gick jag genom Stortorget där de nästan alltid är marknadsstånd uppe så köpte med mig 1 liter jordgubbar.
Så har precis mumsat i mig en halv liter jordgubbar med mjölk och funderar fortfarande på vad jag ska göra innan jag ska gå till jobbet vid 5. Ska iaf diska, städa upp lite och kolla lite saker.
Blev så sur när jag vaknade imorse och mina utslag har ökat IGEN.
Hela fötterna, knäna, armbågarna, magen, örat och lite på kinderna. Det enda jag saknar med mina cellgifter är att dem tog bort allt de. Men nu har jag som sagt varit utan dem i 3 månader så nu börjar de komma upp igen. Smärtan, stelheten och tröttheten kan jag stå ut med men utslagen sänker ju självförtroende något enormt. På jobbet ser man även att gästerna tittar på örat osv. Bryr mig inte så men man bli ju lite osäker då. Aja den värsta perioden i sjukdomen har jag bearbetat iaf.
Det var då jag fick diagnosen psoriasis atrit sommaren 2012, psoriasis på huden fick jag diagnos på sommaren 2008. Men att få en diagnos på artriten va inte så roligt. Kunde ju knappt ut och gå pga smärtan, ridningen blev drabbad och även folkhögskolan blev påverkad av alla läkarbesök osv. Så fick plugga distans de sista halvåret för att orka med allt.
Blev så nere den först månaden av sjukdomen, för att vara 20 år gammal och få höra att man har en kronisk sjukdom som inte går att bota är aldrig lätt, + att jag inte visste någonting om sjukdome, dess bekymmer, mediciner, biverkningar osv. Aldrig hört talas om sjukdomen innan bara på huden så blev lite som ett slag i ansiktet. Innan jag lärde mig hur jag skulle leva, vilka mediciner jag skulle ha, vilken träning osv tog ett bra tag!
Men nu accepterar jag den till fullo, det enda som sagt jag stör mig på är utslagen!
Men men, slutdiskuterat om de.
Ikväll blir de jobb 17-22.
Hoppas på en hektisk kväll så timmarna går fort.
Imon är de heldag som gäller och ska även hinna köpa presenter till min systerson på min en timmes rast för i helgen är väl alla butiker stängda. Men hittar nog något till honom imon :-))
Ha en fortsatt trevlig och solig dag <3